Det här med att sätta punkt är inte lätt. Att släppa och gå vidare. Att rensa ut och lämna plats för nytt. Själv har jag precis släppt taget om ett manus och nog satt jag där på slutet och filade.
Det absolut sista jag gjorde var att byta namn på en hund (!). Han hette Adrian. Vad är det för namn på en hund? tänkte jag. Han måste ha något mer intressant. Det blev Åke.
Räckte det med att byta namn till Åke? Nej. Jag började förstås fundera över varför fru Olsson döpt sin hund till Åke. När hundkraken fortfarande hette Adrian hade jag inte en tanke på det. Nu öppnade sig en ny dörr som varit stängd fram tills dess och jag tycker nog att fru Olsson blev något mer intressant.
[…] Jag tittar upp och ser fru Olsson komma vaggande över gatan. Hon har lille Åke med sig. Stackarn skuttar och hoppar och nafsar efter kopplet. Gläfser och gnyr med svansen viftande. Han tror att de ska gå på långpromenad, äntligen. Tji fick han.
Fru Olssons man hette också Åke och jag kan inte bestämma mig för om det är tragiskt eller komiskt eller läskigt att döpa sin hund efter sin döde man. Det var förvirrat när hon började prata om Åke igen, när hon hade varit änka ett tag och skaffat valpen. […]
Lill Lindfors – ”Opera death”