Jag erkänner. Jag är en av dem som hävt ur mig ”the medium is the message” i tid och otid, i tron att jag visste vad Marshall McLuhan egentligen menade. Men nu vet jag. Reklammannen Gustav Martner har rett ut begreppen åt mig och det känns stort. Och jag är inte ett dugg ironisk.
Helt kort menar han att de flesta som använder uttrycket har tolkat det som att ”mediat är budskapet”, alltså att valet av kanal påverkar budskapet. Men det hela bygger på en misstolkning av McLuhans definition av ”mediet”.
Egentligen är ”förändringen förklarar föremålet” en bättre översättning, menar Martner. Jag går inte djupare in i hans resonemang, blogginlägget är så briljant att det förtjänas att läsas i sin helhet.
Vi konstruerar alltså någonting med ett särskilt syfte, och så visar det sig att det används till något helt annat. Det är den förändringen som förklarar vad föremålet egentligen är. Det intressanta är att försöka förutspå vad tjänsten eller produkten skulle kunna användas till, utöver det den är tänkt för.
Det här var ju en ovanligt lång startsträcka till vad jag egentligen ville säga. Men jag kommer att tänka på McLuhans tes när jag för första gången bekantar mig med Readmill, en nätbaserad community för litteraturintresserade. Den fungerar ungefär som en digital bokcirkel.
Du som använder Readmill på din iPad delar och jämför dina läsupplevelser med andra. Du loggar in, väljer en bok, läser, markerar avsnitt som du tycker är värda att lyfta fram. Det här visas, om du vill, för andra läsare i din vänkrets och ni kan alltså kommunicera och jämföra era läsupplevelser. Smått fantastiskt tycker jag.
I lanseringen av författaren Jonas Joelsons romandebut ”Tabula Rasa Hotels” ingick en e-bok fylld med extramaterial. Den som läser romanen i Readmill kan ta del av Joelsons egna kommentarer om hur specifika textavsnitt kom till. Du kan höra inläsningar, se bilder från platser som förekommer i boken. Är det bara klåfingrigt av författaren att lägga sig i, eller ett nytt spännande sätt att bygga sitt författarskap och etablera kontakt med sina läsare?
Som handledare för elever vid Sörängens folkhögskolas ”Skrivarlinje på distans” ser jag spännande användningsområden. Eleverna finns utspridda över hela landet, vi har till och med en elev som bor tillfälligt i Argentina. De håller kontakt via First Class, en plattform som ibland kan kännas begränsande. Readmill skulle kunna vara ett alternativ eller ett komplement.
Jag föreställer mig att de aktuella texterna sparas i ett anpassat format, öppnas i Readmill där eleverna läser, highlightar och kommenterar varandras alster. Allt samlat, överskådligt och lättillgängligt.
För att prova om det vore möjligt sparar jag en wordfil till PDF. Därefter konverterar jag den till epub-format via Calibre. Sparar filen till min iPad och öppnar det i Readmill. Jo, det fungerar utmärkt. Snyggt är det också.
Vem hade anat en sådan utveckling av något som började som ett militärt forskningsprojekt för ett halvsekel sedan? Marshall McLuhan kanske?
: : :
Du hittar mig som AC Collin på Readmill. Just nu läser jag Elin Boardys ”Mot ljuset”. Gör mig sällskap.