Tokinspirerande med Bob och Crazy Buddha

Har fått mig en dos lycka. Har varit på one-day-retreat med Jens Hansen Ratoff och poeten Bob Hansson. Jag läser på Bobs blogg att folk undrar vad det är, den där retreaten, och att ryktet går på Spy Bar att det är en sekt på något sätt.

Ett visst mått av omvändelse kanske det handlar om, för nog händer det något när man möter en främmande människas blick under flera minuter, tittar henne i ögonen och svarar på frågan ”vad är din längtan?”, ”vad är din längtan?”, ”vad är din längtan?” om och om igen. Self-inquiry, kallas det, och du möter verkligen dig själv. ”Varför svarade jag så där?”, ”Var kom det där ifrån?” Det borde man fråga sig lite oftare…

Det finns de som menar att vi styrs av kärlek och/eller rädsla i allt vi gör, och visst ligger det någonting i det. Tänk efter. Hur ofta möter du det okända med rädsla? Hur ofta möter du det med kärlek? Jag tror att nyfikenheten är en bra drivkraft. Människan vill lära sig mer om sig själv och vad det innebär att vara människa.

Retreatens tema var ”Mer lek i livet!” och vi fick börja med att berätta hur det kändes att vara där. ”Som första dagen i lekskolan” tyckte jag. ”Pirrigt”, ”nervöst”, sa många. Vi experimenterade med våra röster, ägnade oss åt flödesskrivande, dans, massage. Framför allt blev det många lekfulla möten.

Jag gick därifrån upprymd, glad och hoppfull. Precis som man ska känna sig om våren. Jag är också tokinspirerad inför Skrivarsafarin som jag ska hålla på Fridhems folkhögskola i sommar. Du som ska vara med kan räkna med att det blir mycket lek.

Läs intervju med Jens om zencoaching i DN >>

: : :

Mindflowskrivövning

Att flödesskriva innebär att du skriver oavbrutet under fem, tio minuter – eller hur länge eller långt du vill – utan att lyfta penna och utan värdera det som kommer. Välkomna allt, hur knasigt det än verkar. Om det tar stopp, skriv att det tar stopp. Det kanske inte blir något mästerverk, men det är häftigt och sätter igång flödet. Ta en kvart om dagen, det är det värt.

Så här kan det bli, konstigt nog, om man börjar med ”Jag är en…”

Jag är en dröm, en saga, en äng, en sommarmorgon när molntussarna är obekymrade och liksom bara glider fram över himlen, medan kråkorna jagar råttor på gatorna i stan, stora som taxar gömmer de sig under parkerade bilar. Jag är den där bilen som ger skydd till förskrämda råttor som pilar fram och tillbaka i rännstenarna. Jag är ett stilla regn som strilar nerför vindrutan på min bil när jag kör fram på motorvägen en het sommareftermiddag i Flen, precis efter väderleksrapporten när de säger att det ska bli regn, men jag är ju redan här! tänker jag och smattrar mot rutan i hundra kilometer i timmen sådär, bara. Så, bra, så bra. Det är jag.