Det är nu några dygn sedan första Skrivarsafarin avslutades. Det blev en fantastisk vecka. Vilken fin grupp! Ni var verkligen modiga, protesterade inte någon gång när jag och EB fick er att stå på stolar och berätta historier, knåda lerklumpar, rita porträtt utan att titta på papperet, ligga på rygg på marken och göra ljudmoln, ledsaga varandra i sinnenas promenad med leopardmönstrade ögonbindlar.
Övningarna satte igång saker. Inte minst på insidan. Hur förhåller man sig till sina blockeringar? Flödesskrivandet var en bra övning. Några av er kom i kontakt med något känsligt och angeläget, kanske för första gången på länge, men framför allt hade vi roligt.
Höjdpunkten var torsdagskvällen, med stompkursens uppvisning, magdansarna, Emil Jensen och vår egen myspyshörna i äppelträdgården med ”berättelser vid lägerelden”. EB och jag blev verkligen grundlurade när vi under en repris på ”ljudmolnet” (alla ligger på rygg i en cirkel och låter, helt enkelt) öppnade ögonen och såg syner. Vin och choklad. Var det den skumma sommarkvällen som spelade oss ett spratt? Nej, det visade sig vara sant! Tusen tack, vilken överraskning!
Vi hoppas att det blir skrivarsafari på Fridhem nästa sommar igen. Vem vet, det kanske blir någon annanstans, förr än vi anar. 😉