Säga vad man vill om Svenska Hollywoodfruar, och det är det ju många som gör, men det finns en hel del att inspireras av. Vilken berättarteknik. Vilka karaktärer! Vilka inre och yttre motstånd! Det är nästan komiskt hur väl de tre kvinnorna kompletterar varandra, som i en saga av bröderna Grym. Jag gör ett försök…
Det var en gång tre prinsessor i landet ”Overthere”. De levde gott och hade mer än man kan önska sig, men alla bar på en längtan de inte riktigt kunde sätta ord på.
Den äldsta systern drog sig aldrig för att säga vad hon tyckte. Ibland var det ganska elaka saker och hon blev med tiden rätt ensam. Hon förstod inte varför. Innerst inne var hon nog arg och ledsen. Jag som är så perfekt, varför är jag inte lycklig? tänkte hon. Jag har ju allt man kan önska sig?
Mellansystern var alltid så kavat och glad. Hon kunde bli så där himlastormande kär, så att hon blev alldeles rusig. Men efter en tid när det blev vardag så ledsnade hon. Varför? undrade hon, de är ju alla så framgångsrika och förmögna, mina kärlekar. Och så tittade hon sig i spegeln och undrade: Tänk om jag är på väg att bli gammal och ful? Hur ska jag då hitta en drömprins? Hitta någon som ser hur vacker du är på insidan, svarade spegeln. Nu kände hon sig ännu mer förvirrad.
Den yngsta systern hade alltid varit beskyddad och älskad. Hon visste ingenting om otäckheter i världen och trodde alla om gott. Det hade kunnat gå riktigt illa, så godtrogen som hon var. Det bästa hon visste var att göra det trivsamt för andra och ordna trevliga fester. Hon var så rädd för att bli övergiven. Tänk om maten hon serverade skulle smaka konstigt? Eller tänk om hon sårade någon? Ibland hoppade det grodor ur munnen på henne och hon kände sig så osäker. Hon ville känna sig modigare, som sina två systrar. Men de verkade inte heller må så bra…
: : :
Ja, hur ska det gå? Vem vet? Jo, du och jag, som kan våra sagor.
Eller varför inte läsa på om de grekiska gudinnorna? Många såpaförfattare lär hämta inspiration där när de skapar sina intriger. Allt finns ju.
Jag tar en titt i Jean Shinoda Bolens bok ”Gudinnorna inom oss”. Fascinerande. Jean är jungiansk psykoanalytiker och menar att man kan förstå sig själv bättre om man vet vilken gudinna man känner sig identifierad med för tillfället. Det varierar nämligen i olika faser i livet. Jag gör ett försök med Hollywoodfruarna.
Anna Anka – Athena, en prestationsinriktad krigsstrateg, alltid klädd i rustning. En oberoende jungfrugudinna med självtillit och kompetens, som aldrig blev offer och aldrig led.
Agnes-Nicole – Afrodite, gudinnan som aldrig blev ett offer och behöll sin integritet, men även var sårbar. Hon representerar kärlek och sexualitet, skönhet och erotisk attraktion. Hade många kärleksaffärer och många barn med olika män. En kvinna påverkad av Afrodite söker hellre intensitet än varaktiga relationer.
Maria – Persefone, Demeters dotter som blev bortrövad av Hades till underjorden. En sårbar, relationsorienterad gudinna som representerar gemenskap och kommunicerar att lidande kan vara utvecklande.
Det här tänkte jag först, att jag måste läsa för att kunna skriva, att de tre stackars kvinnorna är tragiska. Jag tänkte mig att berätta för dig att deras liv är helt ointressanta. Dåliga förebilder och så vidare. Men nu efter att ha läst början till en saga om dessa tre så ser jag att det finns mycket att lära… vilket bra sätt att närma sig detta dilemma – barbiedocka eller människa…. Skriv färdigt sagan! / cam 🙂
Du Camilla, vet du vad jag tänkte precis nu på morgonen? Det finns ju likheter med afrikanska dilemma-sagor, där svaret på problemet kan ältas i evigheter. 🙂 Kanske finns det mer bottnar i det här än vad som syns? Varför blir man så engagerad?