Författaren Stephen May kommer aldrig ge ut en bok på egen hand. Hans råd till dig som räds refuseringar och funderar på att göra jobbet själv är att tänka över saken. Inte bara en gång utan flera, tills du kommit på bättre tankar.
”Fråga dig om du verkligen är tillräckligt kompetent som lektör, redaktör, layoutare, publicist och marknadsförare för att klara allt själv.” Om svaret är ja, menar han, rusa ändå inte iväg. Du kanske inte är riktigt redo. Låter det grinigt? Jag tycker att han har en poäng.
Han delar med sig av en fantasi, ett tankeexperiment. Föreställ dig Beatles audition för skivbolaget Decca 1962. Den gick inte hem, men i Stephens version fanns redan Internet. Grabbarna från Liverpool låter sig inte nedslås. De går istället hem och knåpar ihop sina låtar och lägger upp dem på webben, med mindre lyckat resultat.
Inte nog med att de inte vet hur man får fram det där rätta soundet som man kan få i studio med en erfaren ljudtekniker. Pete Best är fortfarande trummis och ingen i bandet har George Martins eller Brian Epsteins framsynthet att ersätta honom med Ringo. Familj och vänner älskar dem, men efter en tid går killarna tillbaka till sina gamla brödjobb. De var helt enkelt inte redo. De behövde refuseras för att vässa sig och vässa sig lite till. Vilken tur att Decca sa nej.
Kanske är det som Stephen säger, att vi har oturen att leva i en tid när vi kan smita undan det ganska trista jobbet att bearbeta och skriva om, och skriva om igen tills det sitter som en smäck.
And it’s not like the self publishing authors are at the vanguard of some youthful revolution, because you know who really values the printed artefact? Young people that’s who. In a world where anything can be ‘published’ on the net, then it has no real value. But if someone has invested time and money in making a real Thing, and then that Thing is transported from printers, to warehouse, to shop. Where people have browsed and chosen your Thing over all the other shiny Things they could buy. Well, that is really worth something …
Visst finns framgångsrika egenutgivare och visst finns klassiska exempel på refuseringar som förlagen fortfarande gnisslar tänder över. Men handen på hjärtat, är det inte mycket som skulle ha mått bra av en lektörsläsning, några extra korrekturvändor, en mordisk redaktörs tjat och gnat om kommatering?
Jag håller med om att man inte ska ge ut något halvfärdigt med dålig kvalitet, men jag tycker verkligen inte att man ska låta sig hindras av att förlagen inte vill ge ut ens bok – det finns betydligt fler bra författare än vad förlagen har möjlighet att ge ut idag. Motsatsen till att bli utgiven av ett traditionellt förlag behöver inte vara att ge ut något dåligt. Är man inte expert på allt det där andra förutom skrivandet så kan man ta hjälp av experter för att få det bra.
Hej Jenny!
Jag tror inte heller att motsatsen till att bli utgiven av ett etablerat förlag är att det automatiskt blir dåligt. Och jag håller verkligen med om att det finns experter att ta till för att få det bra, men frågan är hur många som inser hur väl investerade de slantarna är?
Handlar det om att det även finns självutnämnda ”experter” så att man inte vet vad det är man får? Katarina Wikholm delar just nu sin irritation över en lektör som inte levererar enligt överenskommelse.
Kanske är det dags att organisera frifräsande lektörer, skrivarcoacher, korrekturläsare och redaktörer som håller hög kvalitet? Vad säger du Elisabet Norin?
Jag kan i princip hålla med dig. Man ska verkligen tänka sig för. Jag talar av egen erfarenhet eftersom jag snart håller en egenutgiven bok i handen.
Jag har sett många exempel på taffliga egenutgivningar, både vad gäller omslag och inlaga. Många tror att det bara är att skriva klart och sen omvandla till en pdf och skicka för tryck.
Jag insåg tidigt att det är mycket att sätta sig in i – sånt som förlagen har sakkunniga till, precis allt det där du nämner som exempel.
Men det går om man ger sig tusan på det och om man beslutar sig för att inte tumma på kvalitet.
Men en sak är jäkligt svårt att komma runt – marknadsföring och försäljning. Där står du dig slätt mot de etablerade förlagen. Försök bara att få in din bok hos bokhandlarna!
Sen går mina tankar mer och mer vartefter åren går till redaktörerna – där kan vi prata om sakkunskap som är guld värd!
Det ska bli spännande att se hur mottagandet av min bok blir.
Personligen, och detta är enbart min personliga åsikt, så är Stephan May ute och cyklar ;-). Att jag tycker det beror antagligen på att vi definierar egenutgivning olika. Är en egenutgivare en glad tomte ute i skogen som inte kan stava till typografi och aldrig sett ett korrektur? Eller är egenutgivare en person som själv beslutar och finansierar sin utgivning?
Det senare är den definition som jag använder och det betyder exempelvis att jag räknar in de böcker som ges ut på HOI förlag som egenutgivna. För att det är författarna som fattat beslutet att ge ut sin bok och står för den ekonomiska investeringen. Sedan är det redaktör, formgivare med mera som sköter sina bitar. (OBS, Det är inte säkert att Sölve Dahlgren och Lars Rambe som driver HOI håller med mig om att deras författares böcker är egenutgivna.).
Summa sumarum tycker jag att Stephan Mays fråga kan omformuleras:
”Fråga dig vilka kompetenser du själv har och vilka delar av bokutgivningen du behöver hyra in och om du har råd att ge ut din bok själv”.
Sedan finns det för- och nackdelar med egenutgivning och säkert en hel del egenutgivna böcker som majoriteten av jordens befolkning anser borde stannat i byrålådan men det kanske betyder massor för den som plockat ut det därifrån att få hålla sin egen bok i handen. Men det är andra diskussioner, här ville jag mest påpeka att det finns lite olika definitioner av vad egenutgivning är för något. Kanske är problemet att vi i Sverige bara använder ordet egenutgivning på ett ganska brett fenomen medan i USA har de vanity publishing, self-publishing, indie author med mera.