Så var jag då tillbaka. Fyra dagar på Sörängen. Det blåser snålt och det är inte långt mellan måltiderna. Men det är så jag minns det från året på Skrivarpedagogutbildningen, så det här helt i sin ordning.
Gårdagen ägnades åt textsamtal. Det är ambitiösa skribenter som har följt varandras skrivprojekt under ett och ett halvt år. De är insatta i varandras berättelser, vet det mesta om alla karaktärer och ger varandra stöd och uppmuntran. Härligt.
Idag har Elisabet hållit i en diskussion om hur man kan laborera med den grafiska formen som en extra dimension i skrivandet. Efter lunch kom Susanna Alakoski på besök och berättade om sitt författarskap. ”Skriv som om du är på väg att dö” var hennes råd, bland mycket annat klokt hon hade att säga.
Därefter höll Maria Bohm, en av skrivarlärarna på Sörängen, i ett pass om att skriva dialog. Nu i kväll var det dags för min workshop med alla skribenter som pluggar på skolan och på distans.
De flesta var trötta efter en lång dag, men den här övningen funkar som bäst med lite flams. Tillsammans skapade vi en by med dess innevånare. Där fanns blinde Bengt, bilskollärare i byn. Åke, ”hemmason”, vars mamma är f.d. bankrånare. Augusta 95 sköter telefonväxeln i byn och vet allt om alla, och som inte det vore nog är hon dessutom synsk. Kay Pollak syntes susa in mot byn, liksom Per Morberg på cykel. Det var ingen hejd på galenskaperna.
Läs gärna på Elisabet Norins hemsida om aktiviteterna de här dagarna >>
