Jag hade konstnärsdejt med mig själv förra helgen. Tänk att något så lätt ordnat kan kännas så lyxigt och inspirerande! ”Det är avgörande för vår konstnärliga förmåga” säger Julia Cameron i sin bok ”Lusten att skriva”, om att fylla på källan med sinnliga upplevelser, helst på egen hand. Det var dags, kände jag.
Det pågick en konstrunda här i Täby och några av utställarna höll till på Karby Gård. Jag fastnade framför Galina Davydtchenkos fantastiska målningar. Dramatik och stillhet på samma gång, hetta och kyla, närhet och distans. Vad händer innanför fönstren i husen? Tunga byggnader, samtidigt svävar de. Den enda förbindelsen, en bro.
”Det finns något sagobetonat över bilderna”, sa jag. ”Ah, det försöker jag komma bort från”, log Galina och så pratade vi en stund om inspiration, att prova nya tekniker, experimentera. Nu är hon nyfiken på screentryck.
Jag kunde verkligen känna med de där husen och jag tänkte på vad Roberto Assagioli lär ha sagt till Freud:
”Ni säger att människan är som ett hus med en källare och ett våningsplan. I mitt teoretiska hus finns det inte bara en källare och ett våningsplan. Det finns också en mellanvåning, en övervåning, ett soltak och en hiss mellan våningarna.”