Det är söndag. I fredags avslutades årets Skrivarsafari på Fridhems folkhögskola i Svalöv. Jag vet hur det brukar bli efteråt. Jag känner både lycka och sorg, energi och utmattning. Det är som en bitterljuv coctail jag bara vill ha mer av, samtidigt vet jag att varje Skrivarsafari är någonting unikt som inte låter sig upprepas. Skrivarsafari är troligen den enda skrivarkurs där ”skrivande” är det sista man associerar till när veckan ska summeras.
Jag är alltid väl förberedd. Bilen är proppfull med rekvisita och huvudet av tankar, planering och struktur. Ändå vet jag att jag måste lita till intuitionen och vara flexibel. Go with the flow. Det blir aldrig likadant som förra gången, eller gången innan dess. Varje ny grupp består av nya människor som bidrar med mod och glädje, men också rädslor och tvivel.
Av varje ny Skrivarsafari skapas en ny gruppsjäl. Det blev en särskilt vacker gruppsjäl denna gång. Jag kan inte säga mer än så. Jag vill inte säga mer än så. Vissa saker bör man inte försöka sätta ord på, men jag vill gärna tacka alla som var med.
Tack Bodil, Christina, Kerstin, Ulla, Ann, Per, Axel, Maria, Ingemar, Camilla, Erika, Håkan, Monica och Emma. Och sist, men inte minst, Jessica – min side-kick som jag delar den här upplevelsen med.
Nu surfar vi ett tag på den här sköna vågen. Vi ses igen, eller hur?
.