Ängsligt, KappAhl

KappAhl brukar inte direkt vara först på bollen. Om du ser en sprallmönstrad byxa i en av deras butiker kan du vara säker på två saker. Det är riskfritt att ha dem på sig, men särskilt het blir du inte.

Lagom till jul släpper de en underklädeskollektion med referenser till en roman som var en sensation när den kom för två år sedan. En roman som har sålts i sextiofem miljoner exemplar. Det borde vara riskfritt att hänga på en sådan klockren succé. Men två år är en evighet i modevärlden. Dessvärre kan det också gälla för viss litteratur.

KappAhls kampanj med referenser till den erotiska romanen ”50 shades of grey” känns yrvaken, men det är inte det som stör mig mest. Det som irriterar är att jag som konsument förväntas vilja köpa en produkt, för att jag förväntas ha läst en roman, som förväntas ha gjort mig upphetsad. Och nu förväntas jag fantisera om att jag är Anastasia och då behöver jag piffa till mig i en trosa och en BH i grått. Ungefär som när ungarnas högsta önskan var en Batmanpyjamas.

Jag har läst ”Femtio nyanser av honom.” Halva. Jag blev uttråkad. Men jag har full respekt för den som tycker att det är det bästa som har hänt litteraturen, och kanske även det egna sexlivet. Jag rynkar inte på näsan åt den som vill ha lite grått närmast huden och vad man har lust att göra i sängen – eller var man nu gör det – är en privatsak. Kanske handlar det om just detta, att jag inte vill att KappAhl ska kliva in i min sängkammare?

Och som av en ren tillfällighet är slipsar totalt ute.