Ibland kan jag inte låta bli att undra hur sociala medier påverkar kreativiteten hos oss som skriver, om det enbart är av godo. Vi diskuterar skrivandet på längden och tvären i olika nätforum, ger varandra tips och kommenterar tvärsäkert tempus och perspektiv och indrag, kivas om särskrivning ska leda till dödsstraff eller ej, om skrivarkursers vara eller inte vara, hur många tecken en roman bör innehålla, om vi ska ge ut på egen hand eller hoppas på lyckan, om bokmässan är överskattad, om pappersboken snart är död …
Ibland blir jag oerhört matt av hela grejen, trots att det är mitt jobb att läsa andras manus, och att skriva själv. Jag håller kurser i kreativt skrivande. Jag går själv en kurs då och då. Det svänger. Jag har en väl utvecklad intuition – vilket jag själv tror är en tillgång för den som ägnar sig åt skapande verksamhet – men vad vet jag? Lika ofta hajar jag noll. Ibland längtar jag efter att få stänga in mig och arbeta oavbrutet i veckor. Andra perioder vill jag inte läsa eller skriva en rad för tid och evighet.
Jag kan känna mig mätt, less, och uttråkad mellan varven. Men jag kan också känna en passion som överträffar allt. Och vet du, jag tror helt enkelt att det inte finns någon hemlig kod. Var och en måste hitta sin egen väg.
Nu är det dags att logga ut, stänga ner, dra mig undan, måla tånaglarna och fundera över vad jag ska fylla de närmaste dagarna med. Vågar jag det? Vågar du? Vad är det värsta som kan hända?