Den 5:e mars ska jag greppa en bok i bokhyllan, ge mig ut på stan och se om jag möter någon som är ute i samma ärende som jag. Som vill byta en utläst bok mot en oläst.
Vilken bok ska jag ta med mig? Jag tror att jag ska blunda och låta slumpen avgöra, annars kanske jag fastnar i funderingar som bloggarna Ida & Joakim, ”Är man vad man läser?” Självklart är jag inte vad jag läser. Jag är inte mina tankar, känslor, roller heller. Jag har dem.
Om jag går hemifrån med ”Catherine M:s sexuella liv”, ”Clas Ohlsons produktkatalog” eller ”DaVinci-koden” – jo, var och en skulle säkert sätta igång fantasierna om vem jag är, men det är fortfarande inte jag.
Visst riskerar jag att ta en bok jag inte har läst, men det är ju också en intressant tanke. Ska jag behålla den, eller ge bort den? Och vad jag nu väljer, vad säger det om mig?
Man kan också se det så här; vilka spännande möten det skulle kunna bli, både med mig själv och andra. Så blunda, greppa, byt.
Det ligger något nästan magiskt i tanken. Jag väljer en bok på måfå i min hylla, funerar ett ögonblick över vad som blev kvar i mig av den, om mitt liv påverkades i någon riktning. Så minns jag, ler lite och stoppar boken i fickan.Precis samtidigt står du vid dina böcker, sträcker ut handen, ser hur den ändrar riktning och betämt grappar en lite sliten bok. Den? Den! Ska jag ge bort den? Ja, den ska jag ge bort. Du går en annan väg till jobbet. Du ser på långt håll en man med en bok i handen, han ser lite sökande ut. Så får han syn på dig. Sökandet övergår i beslutsamhet. Han ökar tempot, rakt mot dig. Du drar upp din bok ur fickan. Ogonkontakt. Nu. Ni byter bok. Släpper ögonkontakten och tittar på vad ni fick. Samma bok!
Haha, exakt så, Åke. Det där var verkligen en fin ögonblicksbild.
”Slumpen är ingen tillfällighet” av Jan Cederquist, har du läst den? En riktigt spännande läsupplevelse>>