I april drar jag norrut. Till Sveg. Jag är en av författarna som har tilldelats Författarförbundets vistelsestipendium på Mankellgården i Överberg utanför Sveg. I två veckor ska jag hasa runt där i raggsockor och mysbyxa, dricka te ur stor mugg och spana ut över Svegssjön. Romantiker? Jag?
Förmodligen slutredigerar jag del fyra i serien om Maja som ska släppas på Storytel till hösten. Kanske hinner jag också skriva annat. Det är proppfullt i skallen, men så lite tid. Tack Henning, i din himmel, för att du var så förutseende och visste vad kreativa själar behöver emellanåt för att få något gjort. Lugn och ro och avskildhet.
Nu råkar jag ha en hel del släkt i trakten, så det blir lite som att ”komma hem”. Min mamma växte upp i Lillhärdal och jag har tillbringat många sommar- och vinterlov hos mormor, morfar, mostrar och kusiner. Det har definitivt präglat mig, kanske även mitt sätt att använda orden. Kortfattat. Inget pjåsk. Funktionellt. Men också med inslag av mystik och något bitterljuvt, som smaken av hjortron innan de riktigt ”knutit sig”.
: : :
Här kan du läsa/lyssna till en av mina berättelser som utspelar sig i Sveg, men det är det fram tills nu bara jag som vet.
Stefan och Helena tömmer barndomshemmet sedan deras pappa har gått bort. De upptäcker snart att han har haft hemligheter för sig. Hur nära var pappa och Maja från hemtjänsten egentligen? Skulle de resa till Paris? Hade han börjat intressera sig för litteratur på gamla dar? Och varför ville han ha en älg i dödsannonsen? Att betrakta en älg är en lågmäld, finstämd novell med oväntad utgång.