Jag har fuskat lite i helgen. Det har varit fullt upp med vernissage och födelsedagsfirande, och bara tid för kortare skrivstunder. Så jag letade fram ett gammalt manus och plockade en del sekvenser som passar bra i det pågående NaNoWriMo-projektet. Bättre än jag trodde faktiskt. Kanske är det så att vissa historier vill bli berättade, men sekvenserna väntar in varandra, för att de har levererats i oordning.
Det här är dagens smygkik, #2
Mamma ser ut som en liten fågel i sin ljunglila kashmir-poncho och sina pinnsmala ben. På fötterna har hon svarta ballerinaskor i storlek trettiosex. Hur kunde jag bli så stor när hon är så liten. I nästa stund står pappa där, strax bakom. Bullrig och bred. Det grå håret ligger bakåtkammat över huvudet, med lockar över skjortkragen i nacken. Kavajen har åkt av och skjortärmarna är uppkavlade. Han är solbränd, mamma är blek.